Jag har startat en ny blogg. Läs den.

Den nya stilen är mer politisk, mer radikal och mer ilsken. Klart läsvärd.

“Den bästa bloggen som någonsin skrivits”

Anonym

Jag är trött. Eller nej, det är jag faktiskt inte. Vanligtvis är jag den som faktiskt inte är särskilt vaken under kurser, den som faktiskt sover väldigt lite, men den här helgen sa jag stopp. Efter tre dagar som varit mer eller mindre sömnlösa och fulla av aktiviteter kände jag att jag behövde lite lugn iallafall. Synd, för det är himla kul att vaka. Men det får jag ta på nästa kurs.

Har känt ett tag nu att jag borde börja hålla kurspass någon gång, eller medverka på det sättet. Inte för att jag är färdigutbildag, men för att det känns kul att kunna hjälpa till lite också. Håller på och fixar och donar litegrann med intresseregistret till katapultklubben jag håller på att starta upp i norrbotten, men jag kan säga att det ser bra ut. Eller jo, jag är trött. Jag har ont i ryggen av att sova på golvet, och jag låter som en gnällig hundvalp. Trodde det skulle bli filmkväll i lördags, men jag fick överleva med ssuarna, inte för att det var så farligt.

Trettio intresserade fick jag. Tycker ändå det är bra, och det är från en kurs. I princip alla skrev på, medans massor sprang iväg hemåt utan att hinna skriva under. Jag åt köttbullar, sås och potatis till lunch och biff och potatis till andrahandslunch. Någon har städat i mitt rum medans jag var borta. Vem kan det vara? Vilken tjuv skulle bryta sig in i huset för att städa?

Har på senare tid börjat läsa massa bloggar om hur omtanken för engla bara är ett hyckleri. Att folk endast gör det för att känna sig tillfreds med sig själva. Var alla kedjegångar hundratals människor åkte på för att leta efter engla bara en charad för att visa att man bryr sig? Hur kan man säga så om människor. Hur kan man förneka dem rätten att känna omtanke och säga att allt är en lögn. Nog kan man känna omtanke. Nog kan man känna att det är hemskt att engla dog. Hur skulle det kunna vara en charad?

Däremot verkar charaden vara verkligt kopplad till en själv. Det är det enda hyckleriet jag kan finna, det faktum att det dör tusentals barn i hela världen varje vecka, men vi sörjer bara en av dem. Vanligtvis är det pengar som är involverade. Vanligtvis är det en svensk. Vanligtvis är det något som media kan sälja för stora pengar. Pengar är alltid inblandade i sånt. Men det gör inte människors omtanke mindre sann. Nog för att jag gärna skulle önska att vi brydde oss mer och slutade distansera oss till människor utifrån fördomar.

Idag var jag på skolan. Nu kanske ni tänker “Nähä?” men jag menar allvar. Jag gjorde ett nationella i matte B och märkte att det var extremt enkelt, jag kanske faktiskt har chans till g eller vg idag, eller t.o.m ett mvg under det riktiga provet om några veckor? Tanken på att jag faktiskt kommer klara matte b kursen är dock härlig.

Efter matten begav jag mig till någon redovisning av spin treornas projektarbete i indien. Alla i den klassen är i princip tjejer, förutom en kille. Spin tvåan är bara tjejer, och spin ettan som jag går i har fyra killar, varav två funderar på att byta. Det jag tycker är roligt är hur socialistiska alla i klassen är, trots att våran samhällslärare faktiskt är väldigt höger så sitter alla i klassrummet och tänker att han har fel när han vinklar sina lektioner. Mats är extremt vinklad, en folkpartist. Dock måste jag ge han en eloge för att jag tycker att han är den roligaste samhällslärare jag haft.

En annan eloge måste jag ge till de andra lärarna på min skola. Jag hade oturen att gå förbi dem när de hade något mindre sammanträde i en korridor. Alla satt vid ett bord och debatterade en händelse i elevrådet. Faktum är att vi har en väldigt speciell rektor på våran skola, elevrådet beslutade sig för att de inte ville ta bort biljardbordet. Men det var inte något som rektorn gillade, så hon valde att ta bort det redan nästa dag. Trots att elevrådet nästan enhälligt hade röstat för tidigare. Demokratin i skolan var överkörd. Men hon slutade inte där, i våran skola har vi ett problem. Det är många som stökar till i matsalen. Människor som lämnar kvar tallriken på bordet när de går, skräpar ner och förstör. Men rektorn tror inte på kollektivbestraffning, så hon vill inte låta hela skolan städa upp efter sig själva. En eloge till henne för det. Henne andra förslag är därför att endast låta elevrådet städa. Så alla i skolans demokratiska organ har nu blivit städare i matsalen. Underbart.

Detta hade väckt en hel del irritation hos elevrådsrepresentanterna, konstigt nog. Så det de gjorde när rektorn gick fram i elevrådet för att prata med eleverna var deras reaktion ganska naturlig. De buade. Jag tyckte det var bra att de sa ifrån, men detta fick lärarna att se rött. “Skamligt” sa en “Eleverna borde lära sig att veta hut. Vi borde visa dem vilka som bestämmer.” en annan lärare fortsatte därefter lugnt med “Elever behöver någon som är där för dem och lyssnar och visar dem vad de ska göra. De behöver en auktoritet att se upp till.”

Jag själv vart ganska irriterad. Jag vet inte vart fan som demokratin i skolan tagit vägen, eller om den ens funnits. Den enda funktion elevrådet verkar fylla är att välja färg på skolmöblerna.

Jag tycker fan det är skamligt att vio ska ha det så idag. Jag sitter inte själv i elevrådet, men jag blir extremt sugen på att gå och sätta mig där någon dag och vara ärlig med dem om vad jag tycker. Faktiskt göra någon skillnad på skolan. Kanske ställa mig utanför matsalen och driva en kampanj med namnlista. “Bort med diktatorn.” för att visa att eleverna protesterar.

Nä, nu ska jag lugna mig, dricka lite kammomilte och förbereda mig för de tusentals prov och diverse saker som sker i skolan imorgon. Bio med danni efteråt? Kan behövas.

Av någon anledning har jag lyckats vara produktiv idag. Var på östra skolan med linnea, min ombudsman och värvade sju stycken nya medlemmar till ssu. Det var en jättekul skola, till skillnad från t.ex bergsskolan och eleverna var mycket intresserade. Dessvärre var det bara tjejer vi lyckades värva. Har inte lyckats förstå varför kvinnor är så mycket mer intresserade, har högre betyg, studerar mer, engagerar sig mer, men ändå hamnar i bakgrunden när den allsmäktiga mannen dyker upp och kräver sin plats.

Av någon anledning börjar jag efter det här att tänka på arbetsförmedlingen. Ingen verkar få någon plats där, förutom den med lägst krav, eller omvänt, minst själ. Arbetsförmedlingens uppgift är tydligen att förmedla jobb. Jag kommer ihåg en historia min pappa berättade när han var arbetslös. När han gick in och skulle träffa sin handledare där hade gubben suttit med benen på bordet och sagt självsäkert. “Jaha, vad kan jag göra för dig då?”

Som tur är så är min pappa ingen man trycker ner direkt. Till slut hade handledarn sagt “Du kanske borde få någon annan handledare?” “Ja, det tror jag nog är bäst.” svarade pappa, och så gick det vidare.

Han var arbetslös ett bra tag. Måste ha varit ett rent helvete, ständigt osade den där tanken i huvudet om han helt enkelt skulle ge upp och sluta inom bussbranchen igen trots allt. Pappa har kört buss så länge jag känt honom i princip, och då förstår man att han är less på det. Men eftersom arbetsförmedlingen antagligen inte lyckades fixa något annat åt honom än konstiga praktiker och usla jobb som tidningsutdelare var han tvungen att återgå till bussbranchen, och det jobbet fick han tillbaks med öppna armar eftersom han hade så många kontakter där. Jo, främre delen av alla jobben vi lyckas skaffa oss får vi genom personliga kontakter. Men om ni vill sluta på ett callcenter där man säljer gummiband eller dela ut tidningar helt utan lön för företagen, då kan ni skatta er lyckliga, arbetsförmedlingen finns där för er. Eftersom moderaterna tvingar er till att göra så många arbetsansköningar som möjligt, och ta vilket skitjobb som helst, så får företagen som anonserar på arbetsförmedlingen in extremt många ansökningar. Inte klagar dem, då kan de lönedumpa er istället, eller tvinga in er på praktiker med extremt dåliga avtal, brist på raster, underbara arbetstider runt 23-0700. Eller så kan man göra som många andra verkar göra, emigrera till olje-norge och komma tillbaks med pengar efter ett tag. Jag har för mig att min pappa också funderade på det.

Känns som att vi är påväg tillbaks till nittonhundratalet. Förut trodde jag att jag var en bakåtsträvare när jag tänkte att vi hade det bättre på många sätt på åttiotalet, men jag antar att alliansen är ännu större bakåtsträvare, de vill ju ha det som man hade det på nittonhundratalet istället. Fast jag är ingen bakåtsträvare, jag vill ha ett bättre 2010, inte ett nytt 1980.

Skräckliberaler

Det tragiska är hur alienerade de är från resterande på det här forumet. Nyliberaler har bombarderat sverige i mer än fyrtio år med fakta om hur välfärdssamhället är omöjligt och hur mycket bättre allt är ifall privata aktörer med egna intressen får springa omkring överallt. Roligt nog har vi haft ett helt annat samhälle de senaste sjuttio åren, konstigt nog i princip direkt efter att allmän rösträtt infördes, ja nästan hela den här tiden har socialdemokraterna fått styra. De har gett ut allmänna pensioner, de har byggt ut välfärden, sett till så att ett nytt samhälle skapats. Ett där det inte spelar roll om man är rik eller fattig, man har ändå rätt till en framtid. En framtid man kan välja själv. En möjlighet att ha råd att gå på universitet, att ha en möjlighet.

Ja, vi har haft ett mer eller mindre fantastiskt samhälle. Inte felfritt, men det har alltid haft en framtidsvision. Vi har alltid snackat om att vi vill göra saker bättre och bättre. Minska orättvisorna. Minska klyftorna. Sett till så att folk vågat känna sig stolta över sverige. Inte bara olof palme kämpade för detta, utan mer eller mindre hela sverige var delaktigt. Men på nittiotalet försvann visionerna. 8% av åttiotalisterna tror att de kommer få det bättre än sina föräldrar. Nedskärningar är något som är mer och mer vanligt, ända sedan nittiotalets början.

Inte av en total tillfällighet var det under nittiotalet som de här nyliberalerna röster började bli hörda. Inte är det en tillfällighet att de får möjlighet att höja sina röster, när visionärernas röster tystnar. Däremot är det konstigt att ingen ens höjer ögonbrynen när allting bara gått utför i sverige sedan nittiotalet, trots att vi följt nyliberalernas fantastiska recept om hur utförsäljningar och nedskärningar är lösningen på alla våra problem. Allt vi behöver göra är att ta dem i handen och acceptera dem.

Fantastiskt nog gav rättvisepartiet socialisterna mig förklaringen till hur den nyliberala lögnen kan kläs av. Hur visionen kan återvända. Hur viljan att göra saker bättre kan helt och hållet genomsyra samhället. Tron på att vi faktiskt kan få det bättre än våra föräldrar.

De var ute och demonstrerade. Jo, jag tappade hakan. Nästa dag såg jag dem också. Några var på min skola. När jag pratade med dem så gav de mig det bästa rådet någonsin. Det är dags för arbetarrörelsen att ta tillbaka sina gator. Att visa sig ute, att prata med folket. Att odla nytt gräs.
Jag har inte så mycket till övers för kommunister. Men jag lyssnar, och jag går ut på gatan. Imorgon ska jag till en ny skola och prata med ungdomar.
Jag hoppas att ni andra gör samma sak också. Visa nyliberalerna att deras åsikter inte är åtråvärda. Att vi vägrar leva i deras klasssamhälle.

Vi kan skapa en bättre värld. Genom att prata med vänner om politik, prata om hur dåliga borgarna är, hur det är dags att minska orättvisorna.

Genom att använda demokratin kan man göra mycket.
Som min vän Scott loveshot säkert skulle säga. Frihet är det bästa som finns. Vi är fria att skapa detta underbara samhälle, och det tänker vi göra också.

Jo, jag har haft en bra dag. Satt i fiket idag och spelade arbetarbröder, men det var ganska kul ändå.

Ibland blir man förvånad… Stackars barn…

Visst såg han glad ut? Det måste vara all den där lyckan som maten sköljer över honom. Att bli filmad världen runt för att föda alla stackars medier som inte har råd med något annat än att visa massa tomt skvaller, kan inte ha något med det att göra?

Jag har blivit så less på alla medier på sista tiden. Aftonbladet som den enda vänstervridna tidningen, visar bara skvaller. NSD finns bara i tidningsform. SvD är den enda som lyckas publicera något vettigt, men då får man överleva alla tusentals debattsidor och rapporter om hur bra den dåliga regeringen är ibland. På DN finns tusentals debattsidor som missbrukas varje dag, speciellt flitigt används den av alliansen, så att de ska kunna lägga upp sina nya förslag och hur bra de är. Ungefär som när de sålde ut vin och sprit. Mats Odell kände sig så stolt där han stod där uppe och sade att han skulle använda intäkterna till skattesänkningar till kort sikt, och en väldigt liten del till att betala av statsskulden. Reinfeldt kände sig väl lika stolt när han åkt till kina för att prata med diktatorerna om hur dålig deras regim är.

Någon skrev till mig på msn nyss. “Har du tänkt på att kvinnor har dåligt självförtroende?” jag började genast tänka “Nej, varför skulle de ha det? Kan det vara mediernas fel? Eller kanske till och med hela världen.”

Har gått och blivit medlem i unicef luleå. Träffade en av ledarna, peter och vi satt och diskuterade om vad som hände och vad de skulle göra och dylikt. De nämnde också att de hade typ 10-20 kilo godis som de var tvungna att göra sig av med. Men de visste inte hur. Jag föreslog att de skulle sälja godispåsarna i en kampanj.

“Ge ditt barn godis - och ge pengarna till barnen” Folk köper godiset, och pengarna går givetvis till unicef. Det kommer säkert bli bra, iallafall. Vi skrev på en enkät om stress idag. En av frågorna som löd var “Hur ofta känner du dig stressad?” Jag kunde lätt säga aldrig. Jag verkar vara bra på att prioritera tid till allt, aldrig oroa mig för mycket och ta det lugnt helt enkelt. Jag hinner med saker. En sak jag kom att tänka på var vilken tid det tar att stressa. En stressad arbetare verkar inte vara lika produktiv som en fokuserat arbetande.

Jag sammanfattade aldrig hur det var på medlemskvällen igår? Åh, den var underbar! Nej. Rättvisepartiet socialisterna dök upp, av en enkel anledning. För att prata om hur dåliga socialdemokraterna var och att vi är precis som borgarna. Jag började dunka huvudet i väggen.

Det här problemet känns så värdsligt. Men jag har faktiskt ingen aning om vad jag ska göra med min frisyr längre. Jag är inte nöjd med den nuvarande, dock.

Idag har jag varit flitig. Hunnit med en onsdagstradition, lånat två hela böcker. Nu är det dags för mig att hamna i en läsarperiod, dags att ta upp böckerna igen. Önska mig lycka till med det, jag kan behöva det. Iallafall har jag lånat José Saramago’s Klarsynen, som handlar om ett samhälle där alla väljare börjar rösta blankt. Som andrahandsval lånade jag Arken av Peter Nilsson, men den verkar inte lika intressant. Det finns en risk för att jag lämnar tillbaks den oläst, och istället fortsätter med nästa bok. Nästa gång ska jag läsa Robert M Pirsig’s Zen och konsten att sköta en motorcykel. Det är i princip världens bästa bok, nog för att jag inte läst den.

För övrigt tycker jag att ssu luleå borde anordna en mindre demonstration för en bojkott i kina. Eller en större, det är helt upp till er. Satt bara och tänkte på hur fel det skulle vara att åka dit.

Pengar.
Bill gates har miljarder av dem.
Sedlar.
Om man spenderade allt hade inflantionen blivit galen. Vi har alltså mer pengar än vi har täckning öfr.
Men efterso mde Rika omedvetet vakar över dem, sjunger vaggvisor för dem. Så slipper vi veta av den. Den hemska inflantionen ligger som ett spöke på 3 procent.
Är inte pengar en illusion?
Något som helt saknar värde.
Det måste det väl vara, om det finns folk som sitter på så många miljarder att de kunnat täcka hela svenska statsbudgetens sjukvård. Om de försökte, skulle inte allt spricka? Skulle inte företagarna höja priserna, och skulle inte det vara för få resurser att handla med?

Det enda som är värt något verkar vara guld. Arbetskraft. Resurser. Mat.
Varför finns då pengar?
Är det någon som vill ha kvar dem? Ha kvar illusionen.
Måhända den som håller i sedlarna. Skulle inte han tjäna på att äga illusionen? Illusionen skulle så lätt kunna bytas mot verkligheten.

Du skulle göra allt för att ha kvar den, eller hur, Joakim?
Inte vill du förlora dina vänner. Du vill ha kvar din illusion. För du kan sprida den överallt, du kan genomsyra hela världen med den. Du kan få folk att bada i lera för den.

Ja, det gör dem. För de är också fast i illusionen. Vad skulle de göra utan pengar?
Du kan få dem att stirra vettskrämda över vad som skulle kunna hända.
Men vad skulle hända om den försvann?
Skulle det finnas en ny överklass?
Den som håller i guldet. Den onde krösus.
Han skulle det vara svårt för någon att motsätta sig. För han håller i tyglarna. De som är bundna till verklighet.
Vad skulle hända ifall man tog ifrån honom guldet?
Hur naken skulle han vara?
Han skulle inte heta krösus längre, eller hur?
Han skulle heta staffan. Han skulle vara utblottad, rimligt nog.

Men vart skulle guldet ta vägen?
Kanske till mat. Den Utblottade Staffan skulle nog överleva tack vare mat. Ifall han fixaede fram mer guld skulle han nog kunna byta det mot ännu mer mat.
Sen kanske han skulle bli krösus igen. Rik på mat.
Men om vi förbjöd möjligheten att bli rik?
Skulle krösus försvinna?
Eller skulle han fortfarande flina i bakgrunden, medans arbetarna förtvivlat högg sten?
Och varför. Varför skulle arbetarna hugga sten?
Vad hände, staten. Flydde du förtvivlat till din illusion?
Eller har du levt i den hela tiden.
Levt i samhället där alla skulle kunna ha 8 miljoner.
Där inflantionen skulle sluka allt. Och illusionen av pengars hunger efter att växa skulle genomsyra ännu mer.
Har vi ett problem?

Ursäkta. Jag satt bara och spekulerade för mig själv. Men jag skulle väldigt gärna vilja ha svar.

I tusentals.. Nej, hundratals år har nyliberalerna skrivit rapporter om receptet på ekonomisk tillväxt. Alltid har målet varit likadant, utförsäljningar leder till tillväxt. Ju mer privatstyrd marknad, desto mer njuter bnp. Desto snabbare rör sig pengarna, ja, de kan röra sig i nästan rekordfart. Men vad är resultatet av all lobbyism, alla tusentals ord som har ägnats åt den nyliberala tankegången. Alla blåa som sprungit omkring och klappat Johan Norberg på ryggen. Enligt DN, ingen alls.

Så frågan är om alla nyliberaler helt enkelt är inkompetenta. Det måste de nog helt enkelt vara. De känner sig så misslyckade hela nittiotalet över hur lätt svenska folket sviker dem. Fredrik Reinfeldt gick ut i tvsändningar med budskapet att ni måste lida, ni har förtjänat den här krisen. Nu ska inte farbror staten vara där för er längre, utan nu kan ni hoppas att egenföretagarna och direktörerna gör något. Efter ett tag vände krisen, och folk kom skakade ur allting. Genom att sälja ut skolsystemet och ge plats åt friskolor, genom att sälja ut tandvården lyckades vi komma ur allting. Krisen var löst. Att hela nödlösningen på sikt skulle komma och ge upphov till kriser i ett senare skede var det ingen som tänkte på. Sedan sjuttio år tillbaks hade vi praktiserat något helt annat, att staten skulle göra något så konstigt som ta lån för att överleva kriser. Staten var faktiskt tvungen att gå back några år, så förfärligt var det. Senare, under högkonjunkturer strömmade pengarna tillbaks igen, och allting var bra. Men på nittiotalet hade vi ändrat oss, trots att det kostade oss några hundra miljarder mer än investeringarna hade gjort. Utförsäljningarna skapade extremt snabba lösningar, pengarna på lång sikt gick åt egenföretagarna, och alla var nöjda. På lång sikt kan man säga att egenföretagarna var mer nöjda än folket, men på senare tid har vi lyckats lösa det hela jättebra. Istället för att ta lån säljer vi nu ut företag som telia, systembolaget och dylikt. Vad som händer därefter, när allting vi skulle kunna sälja har försvunnit, den tanken har inte slagit oss ännu. Men för er som er nyfikna, är moderaterna ett självklart val till nästa valår. Fyra år till, och fyra nya hål i väggen hemma hos mig.

Har ni haft en bra dag? Min har varit helt okej, i och med att jag var ledig.