Jag har gjort en resa i mitt liv. Från att jag när jag var liten läste bamse och var kommunist, till att jag nått den nivå jag är på nu, när jag trevar på vänsterhållet. Jag kommer nog inte resa längre, men jag är alltid beredd att inse när jag har fel, och ändå stå för vad jag tror på. Jag närmar mig 16 år, och jag ser förvånat på hur lite jag faktiskt kan, och ju mer jag lär mig, desto mer inser jag det hela. Hoppas mitt fortsatta liv också är en resa, där jag får se ännu mer, lära mig ännu mer och påverka ännu mer. Hoppas även att jag får mycket god mat, för mat är viktigt att ha med sig på en resa.

Fransico gav mig för övrigt några nötter, som jag faktiskt höll på att besvara när jag märkte att Robin, min gästbloggare gjort det åt mig. Skönt det, för jag känner att debatten med mig och fransico gärna ska vara över, då det inte känns som annat än att debattera med en vägg när man ständigt hör honom mala om hur ”förtryckt” han är, och att han måste gå före alla andra. Tänkte för övrigt meddela att alla socialister gärna får bege sig till fransico’s hemsida och bomba honom med motargument. Upp till kamp, kamrater!

Dagen var för övrigt en av mina bättre dagar, även om det var svårt att återigen tvinga sig ur sängen klockan kvart över sju, för att bege sig till skolan. Det roliga kom dock under tyskan, eller efter matten, för den vart ganska slamsig. Men sånt får man stå ut med, och även läraren, som får stå ut med att en grupp av någon anledning börjar skratta, och aldrig slutar. Jag vet faktiskt inte varför vi skrattade, men det är väl våran humor

Efteråt begav vi oss dock till kulturens hus för att leta upp en gammal bok av Milton Friedman, men vi hittade ingen, trots att vi letade i en timma. Så vi begav oss till akademibokhandeln, men där var vi bara i 50 minuter. Där klottrade vi på varandra med pennor och skrev utdrag från socialistsånger på papperslappar som folk i framtiden kan läsa. Sen vart vi nästan utkastade, vilken humor. Kulturare är verkligen ”tossiga”

Dessutom så var Daniella misshandlad av en fyra åring, fick garlicdressing på sig och vart angripen av sugrör. Jag tycker synd om henne. Simon var nog lycklig, han slapp sånt.

Det tragiska var att vi inte hittade någon bok. Och nu är syrran här, så nu måste man vara social med henne. Väldigt roande

Jag tänker dock ta tillfället i akt att svara på nöt nummer fyra. Om fördelning av resurser, frågan lyder ”Hur ska det socialistiska samhället garantera att sådana nya ojämlika fördelningar av resurser inte uppstår, och varför är det rätt givet att fördelningarna uppstått genom frivilliga utbyten?”

Jag skrev tidigare ett inlägg om ekonomiska fördelningar, klyftor och orättvisor, jag skrev att om att alla pengar skulle fördelas, då skulle alla ha 800 miljoner. Det visar på förfärliga klyftor, mitt inne i den svenska modellen och det socialdemokratiska samhället. Men efter att jag räknat ut det där insåg jag hur dåligt det är att fördela pengar, det var som en resa längre höger jag gjorde. Jag ser inget fel i det. Ojämna fördelningar går inte att undvika, vi måste helt enkelt byta policy när det gäller fördelning av pengar. Vi ska motverka fattigdom, vi ska motverka orättvisor, men varför i helvete ska vi motverka rikedom? Varför är det fel att låta folk lyckas, låta folk förtjäna att de lyckas, så länge de får det svenska samhället att gå runt? Och varför ha förmögenhetsskatt, när det bara leder till att de flyttar utomlands. När du blir rik, då ska du betala skatt för det. Välfärden är viktig. Men så är dom rika också.

Läs även andra bloggares åsikter om livet, filosofi, vardagligt, milton friedman, fransico Resursfördelningar Fattigdom Intressant.se Orättvisor