Kära morgon. Idag ska jag åtnjuta nudlar, till frukost åt jag attrillikorv och om någon timme ska jag bege mig till stan, it will be great, won’t it, mr rational? Imorgon är det en tvärdrag-Debatt på universitetet i luleå.  LTU sal A109, kom dit vetja. Vi kommer debattera och prata och bjuda på fika. Inga tvång på att gå med i ssu existerar.

Oavsett hur mycket jag älskar yttrandefriheten. Oavsett hur mycket jag vill att folk ska få säga vad de tycker, så kan jag inte låta bli att dunka huvudet i väggen när jag ser vad alliansen håller på med. Ibland blir man så deprimerad av att höra deras åsikter. De får väl fortsätta säga vad de tycker, och jag får fortsätta dunka huvudet i väggen, men lite mjukare, annars kommer det gå hål. Jag har fått en hård skalle.

Nej, nu tar jag och sätter på Laakso och njuter av musik istället.

Kalla mig.. Erik Jiglund. Det kanske jag borde byta namn till. Fast jag har inte bestämt mig än, om jag ska överge mitt släktnamn, som är ganska ovanligt för en svensk att ha. Men det är ju jiglund också, men det finns en fördel. Thor rimmar på snor, och visst rimmar jiglund, men inte lika bra.

Erik Jiglund B har huvet på sne.. Nej. Jiglund hade varit bra nog. Jag skickade ett mail nyligen, till någon Jasna Zubic. Hon bodde i Landskrona, där de ska införa drogtester på en skola. Så fort jag hörde att de skulle göra det, så letade jag upp närmsta ssu landskrona medlem och bad henne om att starta upp en kampanj för att vägra gå med på drogtesterna. Förslaget fick mig nästan att vilja dunka huvudet i väggen, men det gav mig också energi.

Finns så mycket vi måste göra, jag är rädd, för vi verkar inte ha någon integritet över huvud taget längre. Brottsbekämpandet über alles. Kalla mig.. Ceeeeepeeee.. - Vapnet är en sång föressten. Vapnet är ett kul indieband jag hittat, som jag placerat bredvid Laakso, ett annat svenskt indieband. Nu återvänder jag till musiken, läsandet och chattandet på msn. Borde ringa några samtal egentligen, men vi får se hur det blir med det.

PS: Fan vilken underbar dag det har varit idag. Nu är halva veckan avklarad, och allt är mycket bättre än förra veckan. Jag fick dessutom några beroendeframkallande klubbor av daniella att läsa, jag undrar vad det är i som gör dem beroendeframkallande. W00t. Skrivglöden är tillbaks.

Har ni tänkt på hur trist det är här uppe i norden? Hur lite det finns att göra. Hur jobbigt det är att bo här uppe i kylan, med islossning först i maj. Hur överlever folk? Jag antar att jag överlever med tanke på att jag har vänner här uppe. Men det verkar jag ha där nere också, och nya vänner antar jag att man kan skaffa. Nej, jag ska till uppsala när jag blir äldre. Kanske borde sätta mig i bostadskö redan nu?

En annan sak jag tänkte på var att jag kanske ska till USA i augusti. Resan skulle gå på drygt sextusen kronor. Jag satt och tänkte på ifall det är värt pengarna. Visst vill jag resa, men sextusen kronor för en flygresa med min mamma och hennes pojkvän till new york i en vecka? Nej. Jag vill göra något annat. Kanske tågluffa i sverige, eller kanske ta en resa till disneyland med någon kompis? Det hade varit mycket mer prisvärt och roligt. Förslag, någon? Jag längtar till denna underbara sommar som är i antågande.

Jag har för övrigt läst himla mycket den senaste månaden. Snart fem böcker, och tänker låna en till snart. De bara försvinner, en efter en och tillslut har man läst mer än tvåtusen ord. Ett bra nöje på såna här morgnar när man inte har mycket att göra, jag går under förbannelsen morgonpigghet, och det gör ingen annan. Så jag får överleva ensam på morgnarna.

Även om DÅKen jag hade under helgen var en förlust för mig, ett tillfälle då jag, trots stöd från många medlemmar inom ssu lyckades jag inte driva igenom mycket. När frågan gällde att undersöka möjligheterna att förkorta arbetsdagen till sex timmar slogs beslutet ner av en klar majoritet. Folk ansåg att inga undersökningar var nödvändiga, och jag stod förvånat och tittade på när jag insåg hur konservativa många inom min egna rörelse var. Sex timmars arbetsdag brukade vara en av socialdemokraternas paradfråga, ett mål som var möjligt. Men det togs bort under krisen på nittiotalet, i väntan på bättre tider. Det skulle ha varit självmord att införa sex timmars arbetsdag på den tiden, det är till och med jag medveten om. Men nu när allt går bra, ekonomin ligger på topp och arbetslösheten är relativt låg så tycks vi fortfarande resonera som om det är nittiotalet. Nej, nu ska vi göra nedskärningar. Nu ska vi hylla mats odell som sålt ut vin och sprit för drygt 70 miljarder. För de pengarna kommer gå till att sänka skatten, säger mats odell stolt. Det faktum att framtida skattehöjningar kan krävas för att väga upp för att vi förlorat en viktig inkomstkälla är inte längre viktig. Jag är ändå extremt laddad inför dåken och kongressåret nästa år, jag har lärt mig en hel del under den här dåken och jag känner mig verkligen inspirerad till att påverka. I och med katapult och alla andra projekt, kommer det här bli ett bra år.

Jag sitter en fredagskväll och bloggar. Några av mina närmaste vänner har börjat uppträda relativt kyligt mot mig på sista tiden, och inte en vän verkar finnas i sikte nu för tiden.Vart är alla? Nåja. Den här kvällen ska åtnjutas hemma tittandes på film och ätandes popcorn. Vill någon titta in är ni välkomna. Det är föräldrafritt här till och med

Jag kom visst inte ifrån att blogga. Det är så lätt att ta sig tid till det. Jag gjorde ett försök att skriva en bok, och visst var jag nöjd. Men mina tankar drevs alltid till att skriva något på bloggen. Berätta om något intressant, samtidigt som jag väckte liv i diverse intressanta karaktärer. Gjorde ändringar jag inte var nöjda med. Tittade på klockan, klickade upp ett msn fönster och hälsade på någon valfri person.

Jag slutade blogga för att jag inte hade några läsare. Jag hoppas jag får ha det nu, under mitt andra försök att skriva något vettigt. Ska ändra tema på min blogg, visst kommer mina tankar drivas in på politik, men det är inte mitt huvudområde.

Ord efter ord efter ord om konstiga saker. Saker som skett i mitt liv är iallafall att jag bytt klass, och att den nya är jättetrevlig. Det andra är att jag är som Mikael Renberg när han bytte lag, men jag överlever. Jag har även avklarat en DÅK, där vi röstade genom ett furtiotal motioner. Jag lyckades knappt genomdriva ett enda förslag, men jag är ganska nöjd och börjar känna mig rutinerad. Jag har i princip redan börjat planera inför nästa DÅK, och då är jag revanchsugen.

Nu ska jag springa iväg till ett fika och en chans till umgänge med shilpi. Har känt mig lite nere sedan jag kom hem från skolan, trots att det är så mycket kul som händer, känner jag mig energilös. Har även haft lite ont i halsen. Kanske är lite småsjuk.

Jag är splittrad och skriver splittrat. Men nu är jag tillbaks, och jag hoppas jag kan underhålla er litegrann iallafall. Det händer mycket i mitt liv, så jag har mycket att skriva om.

Ska med bussen som avgår 13.54, så här får ni se ett av världens snabbast skrivna inlägg. Extremt snabbt skrivet, jag tror jag uppnår en hastighet på 100 km/h eller något liknande, trots att det inte är ett fungerande mått när det gäller att skriva. Tekniken är underbar, och bristen på vettig information är total i denna inlägg. Därför tänkte jag gå in på att jag tror att jag har någon mild telefonfobi. Väldigt konstig fobi, som gör det svårt att ringa folk. Tänker försöka träna bort den, jag vill gärna bli känd som mannen som saknar rädsla. Så snart ska jag ringa runt litegrann, och därefter ska jag ikväll ha filmkväll.

Tycker ni att min blogg har blivit opolitisk på sista tiden, borde jag gå in på politik oftare? Jag ska försöka. Jag har haft mycket aktivitet, och lite på den politiska arenan på sista tiden. Trots allt jag gjort, så har mina tankebanor faktiskt rört sig mer rörande saknad av vissa människor, saker som jag ska göra när jag kommer tillbaks till luleå, frågan om ifall jag ska nominera mig själv till distriktstyrelsen i ssu norrbotten. Dessutom idén om att starta upp en klubb i ssu luleå, som jag tänker göra mycket aktiv. Eftersom jag anser mig själv som den enda aktiva medlemmen i luleå med ett faktiskt intresse av att göra något, så har jag nog mycket jobb framöver. Med att aktivera resten då, ni behöver inte tro att jag tänker göra allt själv.

Jag har faktiskt ett extremt långt, deprimerat inlägg om sex timmars arbetsdag planerat.. men det kommer imorgon. Inte tillräckligt med inspiration ännu.

Ja, varför ska man göra det? RSS funktionen är tydligen försvunnen.. vilket är deprimerande

Jag var lite splittrad idag. Ganska tystlåten, och ganska trött. Ändå har jag sovit bra, och inte ansträngt mig särskilt mycket. Det är ju lov, men det kanske alltid känns segt på avresedagen. Men nu är jag tillbaks i luleå, där det verkar finnas mer snö än tidigare. Snö är inget jag är förtjust i, men människan från Nairobi som råkade sitta bredvid mig på flyget ner verkade inte hålla med. Det här var första gången han skulle se snö, och visst var han lycklig och förväntansfull. Jag delade hans förväntan, och tänkte på det motsatta egentligen, hur spännande och förväntansfull jag var när jag åkte ner till uppsala och såg att det inte fanns någon snö alls. Att det faktiskt fanns gräs.

En annan kul sak var att ringa och prata i telefon och planera morgondagen. Fast lite längre började vi prata, och vi avbröt först när en tio minuter lång debatt mellan Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt började. Nu ska jag, så fantastisk som jag själv är på att debattera, och som den fantastiska analysatör jag faktiskt råkar vara kommentera. Notera att jag är väldigt bra på att överdriva hur bra jag själv är egentligen, bara för skojs skull.

Roligt hur skickliga debattörer är på att strunta i att möta argument, att bara återvända till det man ska snacka om, som om motdebattören faktiskt inte sagt något alls. Filippas ess var att vårdköerna minskat.. I danderyd. Monas ess var att vårdköerna ökat i och med vårdslakt stockholm, i förorterna. Filippas argument var att vård ska vara för alla. Ett väldigt konstigt motargument, skulle hon egentligen hålla med sig själv om vad hon sa på den punkten borde hon ju hålla med mona. Vill man ha någon kritik alls mot vårdslakt stockholm, som verkligen är ett radikalt projekt är det bara att titta på alliansfritt sveriges blogg.  Sen kan man ju fundera hur det skulle se ut om det hela genomfördes på total skala, över hela sverige. Vill man att tätorter där behovet av vård är som minst ska ha mest vård, och förorterna där behovet är högst ska ha minst vård så är man faktiskt välkommen att stödja det här förslaget. Sen är ju frågan om man vill sälja ut sveriges egendom också något att ha på tapeten. Det vill inte jag. Det vill filippa. Man kan fråga sig varför.

Hörde att pingfunktionen på min blogg just försvann. Så antalet läsare som kommer vara här är väldigt liten en tid framöver.. Fixa det, wordpress!

Jag satt och hade många djupa samtal igår. Såna där extremdjupa samtal, med extremdjupa människor. Det vanliga, ni vet. Saker som får en att tänka. Ibland är det en själv som föreläser, och ibland är det en själv som lyssnar. Konstant får man hänga med, i allt som sägs, annars tappar man bort sig själv. Men jag antar att det är idag som är viktigt, eftersom det är idag idag. Idag har jag varit på distriktet upplands årskonferans, och fått lära mig hur det går till där. Ett konstigt distrikt, med konstiga genomgångar. Våran distriktårskonferans här uppe i norr placerade vi på två dagar, medans deras tog 3 timmar. De hade bara en enda motion, förslag till vilken politik upplands län ska driva. Den handlade konstigt nog om att ge heroin till beroende, och debatten pågick i vad jag tror är mer än en timma. Jag var lite småchockad, kanske är jag van vid att vandra omkring på små rosa moln här uppe i norr, där förslaget om att legalisera cannabis avslogs med enhälligt ja när motionen gick igenom på kåken. Jag som gäst hade dock inget att säga till om när förslaget genomgicks, men det var synd att ingen gick in på vad motionen handlade om. Att motioneraren ville ändra ssu’s ståndpunkt när det gäller droger från att minska tillgången till knark, till att öka den. Dessutom glömde de bort det faktum, att bara genom att driva frågan skulle människors åsikter om droger förändras, förbättras.

Men det var inte allt som hänt idag. Det hade varit tragiskt, eftersom dåken bara var tre timmar. Hade möjligheten att umgås med just motionären en stund innan hans tåg gick, och prata om ssu och vad jag borde göra här uppe i norr. Skillnaderna mellan oss här uppe, och dem här nere. Det har jag ju haft möjlighet att reflektera över under min tid här nere, och det var jättekul att se. Kom mycket bra överens med ombudsmänniskorna, mari Zakarisson och Emma någontingsson.  Fast det verkar jag göra med alla ombudsmän.

Att sitta och blogga en lördagkväll över en skål popcorn och en flaska fylld med världens ljuvligaste läskedryck, fanta kan anses deprimerande en lördagkväll. Men jag är ganska lycklig, vilket anstår en människa som ja, jag har inga planer på att vara privat på den här bloggen. Absolut inte. Gud, så opersonlig jag är.

Jag ska iallafall starta en klubb i ssu luleå. En vars främsta uppgift ska vara utåtriktad verksamhet, i alla dess former. Vi ska vara aktiva på stan, på skolor, lite överallt faktiskt. Kul kommer det bli, och jag måste bara besluta mig och se vilka som är intresserade. Jag själv är jätteintresserad, men jag kan nog inte skryta om att jag värvat mig själv dit. Tror jag behöver fler medlemmar än en.

 Jag skulle vilja be att välkomna er till första mars för övrigt. Skönt att februari är över.

På ett sätt så saknar jag er där uppe i norr, och ändå har jag nyligen åkt. Tillbaks söndag klockan 1900 ungefär. Ni får gärna hälsa på mig på flygplatsen. Inte för att jag tror att ni orkar er dit, men.